Veiðinns blogg

Igår fick Veiðinn en ny, lättransporterad, bur från Teba. Under eftermiddag och kväll shejpades* frivillig ingång, och det tränades även en del att ligga kvar själv, medan Matte gick iväg och gjorde annat. Det hela var mycket otraumatiskt, och det hade förmodligen inte gjort någon större skillnad om man helt enkelt knuffade in Veiðinn och stängde buren, men nu har han i alla fall positiva associationer med buren.

Veiðinn förstod inte riktigt poängen med att bara sitta eller ligga i buren efter att ha fått så mycket beröm för att ha interagerat med buren tidigare, och fortsatte ett tag att leta nya sätt att få Matte att räcka över godiset. Han stampade på "tröskeln", han "duttade" demonstrativt med nosen på dragkedjan, han petade med tassen i hörnorna, och sedan tröttnade han på att ta egna initiativ och skällde ut Matte.

* successiv frambyggnad av beteende genom att belöna ett spontant beteende i rätt riktning, för att sedan kräva mer och mer för belöning. I detta fall innebar det att stoppa huvudet i buren belönades, sedan en tass, sedan två tassar, sedan ett steg in i buren, sedan tre tassar...

Idag cyklade Veiðinn med Matte till Tjuvaröd och åt kaninskit tränade kontakt och inkallning med smakluktstörningar.

I morse gick första joggingturen sedan Matte skadade knäet. Veiðinn började tjuta och springa omkring så fort Matte plockade ut joggingbyxorna ur garderoben; hans minne är det då inget fel på. Veiðinn tyckte att Matte var lite tramsig som inte ville springa i nedförsbackar och ville hålla ett lugnt joggingtempo, men hon är förlåten eftersom han fick lov att springa överhuvudtaget.

Veiðinn var särskilt duktig på sin joggingtur idag, då han lät bli att rusa efter en katt som sprang över gatan precis framför honom. Han försökte inte ens att korsa gatan. Visst blev han påverkad, så länge han såg katten, men som mest tog han ett litet steg åt sidan och trippade fortare ett par steg. Sedan glömde han katten, som försvunnit in i buskarna, och visade hur duktig han var på att inte jaga lågstadiebarn på cyklar.


Stora tungan kommer fram efter en springtur!
Mellan senaste joggingturen och idag har Veiðinns bröstomfång blivit större. Hans sele gick inte att stänga idag, utan fick spännas ut. Det var inte länge sedan den fick spännas ut sist. Sista växtspurten innan man "fyller vuxen" om två veckor, kanske? Eller bara lite vanlig viktfluktuerande? Han har också gått ner i matmängd lite. På aktiva dagar äter han lika mycket som han gjorde innan, och lite mindre aktiva dagar har vi fått minska matmängden (han slutade själv helt enkelt att äta upp). Kanske är dagarna då det inte gick att få honom att lägga på ett hekto oavsett hur mycket mer mat man gav honom över?