Veiðinns blogg

I går var Veiðinn och Matte ute och tränade att gå i slakt koppel, längs med landsvägen. Störtkul, tyckte Veiðinn som kom ihåg att det där att slakt koppel i X meter betyder belöning. När han bedömde att han hade gått fint tillräckligt långt vände han sig om och stirrade förväntansfullt på Matte, som om för att säga: Hörrududu, nu glömde du att ge mig godis.

På promenaden mötte vi herren med de långhåriga Chihuahuorna igen. Denna gången hade han båda flickorna med sig. När Veiðinn inte kunde se dem var deras skall skrämmande och han ville mest springa hem till trappan där han känner sig trygg. Tyvärr tänkte Matte inte springa hela vägen hem bara för att valpen var lite flamsig, så han fick snällt söka sin trygghet hos Matte istället som bara stod stilla och lät bli att ömka. När Chihuahuaflickorna kom inom synhåll var det något helt annat, dock. Skräcken över bjäbbandet övertogs helt av spänningen av de små hundarna. Veiðinn skällde tillbaka, hälsade fint, gjorde en lekinvit... och lade kaxigt tassen över ryggen på den bjäbbigaste av dem. Matte behövde inte ens själv hälsa på flickorna först.

"Vad social han är!" var det någon som sa på promenaden. Det var damen i det extremt välskötta huset med ankdammen som var ute och krafsade i trädgården när vi gick förbi. Han är väldans social -- mot människor.

Ett mindre roligt framsteg är att valpen har lärt sig att ta sats och hoppa upp i soffan. Tidigare har han bara kravlat sig upp; nu flyger han. Att självmant ta ner framtassarna från soffan belönas, men godis och beröm är förstås inte lika lockande som att sitta i soffan. Att sitta fint med båda tassarna i marken bredvid soffan belönas också, vilket går bra fram tills frestelsen att gosa med Husse eller Matte i soffan får överhand.

I morse var första morgonen som Veiðinn inte väckte Husse och Matte för att gå ut på promenad. Husse och Matte vaknade dock självmant en kvart efter det att Veiðinn brukar vilja komma ut.

Idag hände det mycket. Matte körde runt med det högljudda blå åbäket (dammsugaren), som Veiðinn skällde en del på. Sedan kom hon med den illaluktande trasan på pinne, vilken Veiðinn skällde ännu mer på.

Det blev en del spring och en del lek med både Husse och Matte i trädgården på eftermiddagen. Veiðinn vågade sig ända fram att nosa på Snobben (grannens Storpudel) idag. Snobben, i vanlig ordning, satt tyst och fint och tittade på när valpen rusade fram och tillbaka mellan tryggheten och den stora hunden. Alldeles utmattad var han, men stirrig, som ett trött litet barn, när Mattes mor (Ingrid), far (Fred) och storebror (Carl) kom för att fira Freds födelsedag. Det blev ännu mer lek och stimm ett tag, innan valpen gick in i sin bur och lade sig för en siesta.

Medan solen började gå ner gick Matte och Veiðinn (Husse jobbade kväll för att kunna vara hemma hos valpen på måndagförmiddagen) på en kort promenad för att träna Veiðinn på att gå i slakt koppel. När vi kom hem igen till grinden satte sig Veiðinn på kommando för första gången både utomhus och utanför en sitt-träningssession! Inomhus tränades sedan några minuter uppmärksamhet (med "Veiðinn" som kommando) och nu stimmar den trötte valpen runt med sin blå tuggleksak. Det låter som om huset håller på att rivas.

Igårkväll var Veiðinn och Matte ute och gick på upptäcksfärd; ända bort till gatan svänger. Det var spännande, och Matte hann tillochmed få in några klick-och-godis för gott beteende i koppel.

Ikväll gick upptäcksfärden något längre -- förbi huset med Rottweilern och hönsen, ut i den lilla "skogen" (se bild till vänster). Idag hade Husse tid att följa med. Veiðinn blev alldeles till sig, så mycket dofter det fanns... och pinnar (egentligen grenar som satt fast i fallna träd, varför valpen inte lyckades med sina försök att ta med sig pinnar hem)!

I vanlig ordning blev det flera stopp på vägen, när vi passerade hus. Först stannade vi uppe vid huset med Rottweilern och alla hönsen och talade med Rottweilerns husse ett tag. På vägen tillbaka passerade vi ett annat hus, närmre skyttebanan, med en Rottweiler och utbytte ett par ord med Rottweilerns matte (som visste att Veiðinn var en Weimaraner). Sedan när vi kom tillbaka på vår gata igen, stannade Veiðinn och lekte lite med en äldre herre som tydligen är husse till ett par Chihuahuor (som bjäbbade lite inne i huset och gjorde Veiðinn mycket interesserad).

Idag stördes valpen vare sig av skall, barnskrik eller brummandet från en högljud traktorgräsklippare, trots att han var på främmande mark.


Veiðinn och Husse i vitsipporna.


Vi tog landsvägen tillbaka från "skogen".