03/16/2008, 18:29
Malmö internationella
Utställning, Fotografier
Veiðinn gick upp tidigt idag för att ta tåget till Malmö. Där skulle han möta "Morfar" på tågstationen, men istället sprang han på "Morbror" Thomas med familj (hustrun och barnen skulle åka till Mormor i Småland). "Kusin" Celeste, som vanligtvis är rädd för Veiðinn, gick rakt fram och blev slickad i hela ansiktet. Lite snopet snubblade Celeste tillbaka och sa: "Tack för pussen!", och tittade på mamma menande "Tänk om jag hade en hund...".
"Morfar" han kom dock snart och körde Husse, Matte och Veiðinn till utställingen, där han lurade till sig en parkeringsplats precis vid ingången.
Veiðinn spenderade mycket tid i sin nya bur, beundrades lite av en Dalmatinerflicka, och sprang i ringen i 30 sekunder. Efteråt åkte han till Staffanstorp och åt middag och nu ligger han och sover på en fårskinnsfäll.
Mattes enda egentliga klagomål för dagen var förvirringen i ringen, eftersom det började bli bråttom. Matte fick inget resultat för Veiðinn alls innan bästa hanhundsklass kallades in, så hon visste inte om hon skulle gå ur ringen eller stanna kvar. Nästa bedömning hade börjat innan Matte fick sitt ensamma röda band (och således visste att hon inte skulle springa med hundarna som redan sprang i ringen). Vanligtvis brukar man placera färdigt hundarna i en klass innan man kallar in nästa.
Domaren var från Finland och hette Juha Kares. Detta hade han att säga om Veiðinn:
Fina Mamma Yatzy väntar på sin tur i ringen.
Domaren mäter Mamma.
Av Veiðinn fick han en kyss när han böjde sig ner för att läsa av mätstickan.
Mamma Yatzy och Kikki springer i ringen.
Stora[halv]syster Agnes och Martina tar det lugnt innan det bär av in i ringen.
Fina Agnes blev bäst i motsatt kön!
Bäst i ras blev charmiga Wilson som också bor i Höör.
Denna Kleiner Münsterländer flirtade med Husse, som blev så betuttad att han nästan tog med henne hem.
"Morfar" han kom dock snart och körde Husse, Matte och Veiðinn till utställingen, där han lurade till sig en parkeringsplats precis vid ingången.
Veiðinn spenderade mycket tid i sin nya bur, beundrades lite av en Dalmatinerflicka, och sprang i ringen i 30 sekunder. Efteråt åkte han till Staffanstorp och åt middag och nu ligger han och sover på en fårskinnsfäll.
Mattes enda egentliga klagomål för dagen var förvirringen i ringen, eftersom det började bli bråttom. Matte fick inget resultat för Veiðinn alls innan bästa hanhundsklass kallades in, så hon visste inte om hon skulle gå ur ringen eller stanna kvar. Nästa bedömning hade börjat innan Matte fick sitt ensamma röda band (och således visste att hon inte skulle springa med hundarna som redan sprang i ringen). Vanligtvis brukar man placera färdigt hundarna i en klass innan man kallar in nästa.
Domaren var från Finland och hette Juha Kares. Detta hade han att säga om Veiðinn:
"Maskulin hane med bra proportioner. Kunde ha aningen stiligare huvud och bättre linjer i skallpartiet. Tillräckliga vinklar och front. Kraftig bröstkorg. Välvinklad bak. Bra svans. Rör sig med bra steglängd. Kunde bära huvudet bättre idag. Trevlig hane som behöver träning och tid"
Fina Mamma Yatzy väntar på sin tur i ringen.
Domaren mäter Mamma.
Av Veiðinn fick han en kyss när han böjde sig ner för att läsa av mätstickan.
Mamma Yatzy och Kikki springer i ringen.
Stora[halv]syster Agnes och Martina tar det lugnt innan det bär av in i ringen.
Fina Agnes blev bäst i motsatt kön!
Bäst i ras blev charmiga Wilson som också bor i Höör.
Denna Kleiner Münsterländer flirtade med Husse, som blev så betuttad att han nästan tog med henne hem.
09/09/2007, 19:12
Sofiero nationella utställning
Utställning, Fotografier
Idag tvingades Veiðinn att stiga upp ogudomligt tidigt, enligt honom själv. Han skulle nämligen åka till Helsingborg och visa upp sig på Sofiero slottspark.
Väl framme vid ringen visade Veiðinn att han minsann kan sitta fint trots all rörelse runt omkring. Bredvid honom hade han en liten irländsk settertik som var väldigt fascinerad av honom och gärna smög sig fram för att nosa på honom, men han blev sittande. Det tog hårt, men trots att flera gick fram och nosade på honom blev han sittande... med ett par påminnande ord, förstås.
"Det här med utställningar, det kan jag. Gääääsp."
Veiðinn fick som vanligt uppmärksamhet även utanför ringen. Ett par kom fram under "uppvärmningen" och kommenterade att Veiðin hade en väldigt skön stil. Skön stil innebär att hunden står fritt och står lite snett, men får en korvbit ändå.
Inne i ringen stod han fint när det var dags att visa tänderna och bli genomkänd. När det var dags att springa, Veiðinns specialité, var han inte alls med längre. Det stod människor halvvägs inne i ringen (innanför yttre markeringen) och en liten rolig Dvärgpinscher satt också på kanten. Matte lyckades inte få tillbaka lite av uppmärksamheten förrän halvvägs genom bedömingen.
Veiðinn står fint för domaren, och viftar som vanligt på svansen.
Veiðinn fick första pris i kvalitet, men också första placering i konkurrensen och hederspris. Vann gjorde ingen, för inga hundar gick vidare för att tävla om bästa tik eller hane, vilket innebär att det blev inte heller någon bäst i ras. Domare var Vigdis Nymark från Norge. Hon hade följande att säga om Veiðinn:
Ringdansandet färdigt. Två uttråkade pågar.
Söta Veiðinn? Nej, det är mamma Yatzy!
Mamma Yatzy och Kikki peppade för att gå in i ringen.
God kontakt under bedömningen!
Lillhalvbrorsan, den fantastiskt mjuka Sako (Silver Hunt's Naud), kom och tittade på.
Söta Sako uppvisar mycket mer lugn än Veiðinn i den åldern.
Väl framme vid ringen visade Veiðinn att han minsann kan sitta fint trots all rörelse runt omkring. Bredvid honom hade han en liten irländsk settertik som var väldigt fascinerad av honom och gärna smög sig fram för att nosa på honom, men han blev sittande. Det tog hårt, men trots att flera gick fram och nosade på honom blev han sittande... med ett par påminnande ord, förstås.
"Det här med utställningar, det kan jag. Gääääsp."
Veiðinn fick som vanligt uppmärksamhet även utanför ringen. Ett par kom fram under "uppvärmningen" och kommenterade att Veiðin hade en väldigt skön stil. Skön stil innebär att hunden står fritt och står lite snett, men får en korvbit ändå.
Inne i ringen stod han fint när det var dags att visa tänderna och bli genomkänd. När det var dags att springa, Veiðinns specialité, var han inte alls med längre. Det stod människor halvvägs inne i ringen (innanför yttre markeringen) och en liten rolig Dvärgpinscher satt också på kanten. Matte lyckades inte få tillbaka lite av uppmärksamheten förrän halvvägs genom bedömingen.
Veiðinn står fint för domaren, och viftar som vanligt på svansen.
Veiðinn fick första pris i kvalitet, men också första placering i konkurrensen och hederspris. Vann gjorde ingen, för inga hundar gick vidare för att tävla om bästa tik eller hane, vilket innebär att det blev inte heller någon bäst i ras. Domare var Vigdis Nymark från Norge. Hon hade följande att säga om Veiðinn:
"Mycket god typ. Maskulint mycket gott skuret huvud. Lite halshud. God rygg, länd. Bra kors. Lite stel överarm. Acceptabla mellanläder. God underlinje, god vinkling i bakbenen, något ostadig i bevägelserna i front. Effektiv bak."
Ringdansandet färdigt. Två uttråkade pågar.
Söta Veiðinn? Nej, det är mamma Yatzy!
Mamma Yatzy och Kikki peppade för att gå in i ringen.
God kontakt under bedömningen!
Lillhalvbrorsan, den fantastiskt mjuka Sako (Silver Hunt's Naud), kom och tittade på.
Söta Sako uppvisar mycket mer lugn än Veiðinn i den åldern.
Nästa
