Veiðinns blogg

Nu är Matte hemma igen från sex veckors jobb i det hashemitiska konungadömet. Veiðinn sörjer, för nu har han inte längre någon ursäkt att våldgästa "Mormor" och "Morfar" i Staffanstorp flera gånger i veckan när Husse inte kan ha med honom på jobbet. Att Matte är hemma betyder också jobbiga saker, som att man måste träna och fokusera sig på halvtråkiga saker som att öva att stå fint i koppel och visa tänderna, för på söndag är det utställning. Fast det betyder roliga saker också, som extra morgon- och lunchpromenader i skogen.

När pågarna har varit ensamma hemma har Veiðinn varit hos "Mormor" och "Morfar" varannan dag, och med Husse varannan dag. Vissa dagar har han följt med Husse till jobbet - men inte kontoret som syns nedan, för Husses jobb har flyttat. Vissa perioder har han varit hemma själv på förmiddagarna, och Husse har kommit hem tidigare. Ett veckoslut har han sovit över hos "Mormor" och "Morfar", är Husse var och jobbade i Tyskland, precis som i fjol. Där har man tillochmed fått komma undan att sova i buren, som man vanligtvis sover i hos "Mormor" och "Morfar", en natt (och naturligtvis smög man upp i vardagsrumssoffan, där man vet att man inte får lov att vara). Man har också rymt från "Mormor" och "Morfar" två gånger, och vänt på klacken och glatt kommit tillbaka så fort det har ropats. En gång har han även rymt från "Morbror" Carl under promenad; Veiðinn slet sig och rusade iväg för att hälsa på en annan hund och hans matte. Matten undrade hur gammal Veiðinn var, för han var i full fart med att försöka ta kommandot över hennes treåring.

Trots sina hyss har han fått en present av "Mormor": ett elastiskt koppel med bälte (av Baggen-typ, fast ett annat märke), så att han och "Mormor" kan promenera med händerna fria för annat och kanske underlätta Veiðinn och Mattes joggingturer.

Reglerna har även lättat lite hemma när Matte har varit borta. Eftersom Veiðinn inte längre försöker att smyga upp i sängen när ingen ser på får han numera gå upp på ovanvåningen på kvällen också. Han somnar på fårskinnsfällen bredvid Mattes nattduksbord och under natten går han ner och lägger sig i vardagsrummet. Två minuter innan husses väckarklocka ringer kommer han upp och slickar Husse på den kroppsdel han lättast når utan att sätta framtassarna i sängen.

Matte noterar att Veiðinn blivit grövre runt halsen (inte mycket) sedan hon åkte, och kanske (?) har han blivit lite fyrkantigare om bröstet. Han har börjat att rata vissa typer av mat, och Husse och Matte spekulerar över om det är dags att övergå från unghunds- till vuxendiet, d.v.s. att han äter 2-3% av sin kroppsvikt per dag, snarare än 5-6% som han äter nu. Mättnad skulle kunna förklara den plötsliga kräsenheten. Det, eller så har han blivit väldigt bortskämd när Matte har varit borta...

Idag har Veiðinn svansat runt Matte riktigt när hon har lagat mat. Det kokta riset var ointressant, tills det hamnade risvinäger i det, då blev det plötsligt ätbart. Å andra sidan var det riktigt intressant med nori, tunna ark av torkade alger, och wasabi, mycket stark japansk pepparrot, luktade också spännande, men elaka Matte bjöd inte på något.

När Husse kommit hem och sushin skurits i bitar var Veiðinn så där ovanligt framfusig runt bordet igen. Till sist, när Husse och Matte var klara, fick han smaka på småtuggor, som han glatt glufsade i sig. Då kom eldprovet... en hel sushirulle, med den starka wasabin i. Inte skulle han väl mer än lukta lite på den? Jovisst gjorde han mer än så, han åt hela, wasabin och allt. När Husse fick en bit med lite mer wasabi än på Veiðinns bit började han nästan gråta så starkt det var, men inte Veiðinn... han ville bara ha mer (vilket han "tyvärr" inte fick).

Till efterätt blev dett hemmagjord glass på grönt te. Då blev Veiðinn riktigt odrägligt framfusig och försökte stoppa ner nosen i Mattes dessertskål, vilket gjorde att hon spillde och vovven fick slicka i sig lite glass ändå.

Vår duktiga vovve som i vanliga fall inte bryr sig om mat på soffbordet!

Det lever uppenbarligen en liten instängd japan i Veiðinn. Det japanska köket får av Veiðinn 5/5 klickers:


Husse och Matte ger betyget:



Nori är segt. Notera den limegröna wasabin.


När Matte var liten hade hon en spanielbok om skötsel och olika raser. I den fanns ett kapitel om spaniels och barn, med en teckning inte helt olik den här bilden, med en uppmaning att barn måste lära sig respektera hunden och aldrig någonsin dra den i sina långa fina öron...

Veiðinn stoppar i sig en kyckling på morgonkvisten.
Veiðinns trampdynor har börjat bli lite torrare och två har börjat bli lite fnoskiga. Det är kanske dags att få lite mer fiskolja i dieten. Under tiden får man ligga på rygg i Mattes knä och få dem insmorjda i Helosan (en tub som, om Matte inte missminner sig, men hon verkar stödjas av att salvan nästan är slut och går ut om två månader, inköptes för att cockerspanieln Siv fick torr och fnoskig nos på gamla da'r):