Veiðinns blogg

Idag var Veiðinn i Staffanstorp och hälsade på. På tåget var han jätteduktig. Det var hur trångt som helst, men Veiðinn satt fint mellan alla människofötter, höll sin nos helt för sig själv, och rörde sig inte ur fläcken när folk gick över honom. Han tillochmed tröttnade på att sitta och lade sig och sträckte ut sig där det fanns plats. I vanliga fall är han intresserad och vill försöka få uppmärksamhet, så man måste harkla sig lite då och då för att påminna honom om att man ska stå/sitta stilla.

Sill och ägg är gott!
För första midsommaren i sitt liv var Veiðinn ensam hund (Midsommar 2006 , Midsommar 2007). Nästkusinerna från Veberöd följde inte med till Barsebäck eftersom gamla Sally har ont i höften sedan ett par dagar. Desto mer mat och uppmärksamhet för Veiðinn, och Veiðinn lärde sig fort vem man kunde få ostbågar eller klappar av.

Liksom alla andra år hittade Veiðinn en igelkott även denna Midsommar. Det var en väldigt orädd igelkott, och de två stod länge, nos mot nos och tittade på varann. Det var först när Matte kallade på Veiðinn som den lille kotten rullade ihop sig. In i huset och stänga dörrarna, tänkte Matte, så att igelkotten skulle få en chans att lämna trädgården. Icke, sa Veiðinn, som helt enkelt öppnade dörren, gick ut och knuffade lite på igelkotten med nosen. "Vill du leka?"